Nattislekstuga

Förberedelserna är över, VFU´n är över och mitt didaktiska material och aktiviteter men barnen är klara. 

 

Jag: Förr hade jag svårt att reflektera över mitt eget lärande, hur jag kan bli bättre och att vara självkritisk. Något som jag under mina tre år på högskolan har blivit bättre och kännt mig tryggare med. Under många av mina aktiviteter har min handledare filmat mig som vi sedan har kunnat sitta ner och reflektera över tillsammans. I början var det lite obekvämt att se sig själv, men efter några gånger var det inte konstligt alls utan bara ennu ett sätt att förbättras. Vad såg vi då vad behövde vi förbättra?

 

Jag kände och vi kunde se att barnen var intrsserade och definitivt nyfikna på figurerna som gömmde sig i lådan. Däremot var det väldigt många filurer och väldigt många områden som täcktes. Barn i så unga år behöver ha det förenklat och förenklat igen, de behöver ha upprepning av samma enkla form ett antal gånger innan man går vidare och så länge intresset visas. Alla mina fem "Filurer" hade olika intressen och olika känslor på namn och olika färmer och former. Min tanke med att ha så mycket var för att se vad barnen tog åt sig och vad de fastnade för. Var det "Trötter" för att han älskade musik, eller var det "Glader" för att hon var rosa glad och sprallig.

 

Jag fick tillåtelse att göra samma aktivitet med en grupp större barn på en annan avdelning och jag märkte verkligen skillnaden dessa barn tog till sig allt, reflekterade över allt och diskuterade hur deras egna figurer skulle se ut känna sig och deras intresse. Medan mina små barn  var mer intresserad av att känna och leka med figurerna. Små barn som inte har språket upplever saker via sina sinne, att känna lukta och smaka, det blir mitt jobb som pedagog att hjälpa till med språket.

 

Vidare till skapandet av egna figurer, leran var lite för hård för de små barnen, de försökte och jag stöttade via att säga exempel, skall vi rulla den så den blir lång. Kan vi slå på den så den bli platt, kan ni forma den till en boll, klot. Med de stora barnen gjorde de den ena figuren efter den andra, diskussionen med former och personligheterna till deras figurer pågick utan större stöttning av mig.
Till nösta del var det att måla, Detta tyckte båda av grupperna var roligt, skillnaden här var att de små barnen fokuserade mycket igen på känslan av färgern med händerna, de nämde färgerna inte alltid rätt men då stöttade och uppmärksammade vi som peddagoger dem. De stora barnen älskade också färgerna, däremot gick de ett steg längre och blandade färger, vad blir det om vi blandar gult och grönt? och så prövade de.

 

Aktiviteten fortsatte och jag gjorde det med olika grupper och flera gånger, i olika rum och både vid bordet och på golvet. Alla gånger med olika för och nakdelar.

 

Om vi går vidare till barnen och fortsatt arbete: Lärde vi oss något om barnen intresse? Hur går vi då vidare för att stimulera och utmana barnen genom lek? Min grupp "ugglorna" visade mest intresse med färger. Jag tror om leran hade återkommit ett antal gånger hade barnen lärt sig att handskas med den vid detta tillfälle var den ny och hård. Men åter till färg, känslan av den och i olika materialer var roligt och stimulernande, barnen visade intresse för det men ingen större kunskap om vilket namn som hörde till vilken färg. Innan jag slutade mina VFU veckor pratade vi i arbetslaget om hur vi vill gå vidare. Mitt tematiska arbete varit roligt bra och stimulerande men lite för svårt för de små och att vi måste bryta ner det.

 

Det som hade startat under mina sista fältdagar att fokuset låg på en färg (röd, pedagogernas val). Nu skulle de grotta ner sig i denna fäg genom olika material och olika aktiviteeter tills de såg att barnen kännde sig mätta på det. Därefter möjligtvis gå vidare till en ny färg. Tanke kartan som var gjord för att ha ideer på stimulerande aktiviteter inehöll ord som, målafärger, vattenfärger, rödjakt, röda former, röd textil, röda smaker, rött rum, röd lera och så vidare.

 

Färgen röd skulle startas på ett spännande och inbjudande sätt. "Samlingen" började som alla andra gånger men "Ugglis" som kom och hälsade på alla barnen hälsade och gramade den mjuka fluffiga ugglan (upprepning viktigt). Vi sjöng sedan ugglesången med rörelser:

 

"Vi leker träd, vi leker träd, vi leker ihåligt träd.

Vi leker träd, vi leker träd, det bor en uggla i det.

Aho aho aho aho aho aho ho ho ho

Aho aho aho aho aho aho ho ho ho

hoho"

 

En upprepande sång, Ugglan är den som kommer med ett stort rött packet som barnen tillsammasn i turordning får öppna lite åt gången. Packet skapade intresse och nyfikenhet. I paketet låg en röd bil och en röd liten ask. I asken låg bilder på alla barnen. Nu berättade ugglan att den röda bilen skulle skickas runt till barnen utefter vem som var på kortet. "Den röda skickas till bilen" upprepades och turtagning blev ennu en faktor i aktiviteten.

 

Detta var första gången rött blev introducerat efter det var det fritt att leka och ugglan flög hem.

Här märker jag vad enkelt något kan vara och hur överarbetat mitt arbete var för de små.

 

Denna aktvitet återkom men andra gången hade de även med sig vattenfärg som baren erfarade, fjärde gången hade ugglan gömt massa röda saker för barnen att samla i den röda lådan. Det var många föremål i olika storlekar.

 

Därefter slutade min vistelsetid där men de berättade att veckan efter skulle smaker och röda rum skapas. SKall bli spännande till våren att komma tillbaka och återkoppla.